...för de som blivit änglar alldeles för tidigt i livet. Alla nära och kära som lämnat oss för att vandra vidare. Jag har inte hunnit träffa min svärfar som gick bort i lungcancer 1 månad innan jag träffade min man. Inte nog med all sorg de hade då, så gick även hans morbror bort när han var i älgskogen. De brukar ju säga att de brukar gå tre själar åt gången så ett par månader senare dog min käre makes bror, endast 32 år gammal pga. hjärtat. Det var en tung höst vill jag lova. Mycket sorg och grubblande över livet. Vi ville inte slänga bort hela livet över att vänta något år innan vi flyttade ihop, utan det blev redan 1 1/2 månad efter vi träffades.
Jag kan förstå varför en gammal människa måste gå mot ljuset, men varför så unga liv måste lämna oss är oförståerligt. Han där uppe måste ju ha någon mening med det. Kanske för att upplysa, oss som blir kvar, att ta vara på var dag tillsammans och inte ta något för givet. Uppskatta små saker i vardagen och sedan tänka på de bortgågna med de minnen de lämnat kvar i våra hjärtan.
Vi har varit vid min svärfars och svågers grav och tänd två ljus. Även en kompis till oss som gick bort 2 1/2 år sedan fick ett ljus vid sin sten. Vi saknar er och speciellt dina BAMSE kramar Micke. Vi tänker på er.
Min äldsta flicka brukar bli ledsen ibland och säger att hon saknar farfar, trots att hon aldrig träffat honom. När vi berättar att jag heller inte har hunnit träffa honom så blir hon arg och säger att hon visst har träffat honom hos farmor. Ibland undrar man om barn är så öppna så att de kan se något som inte vi kan se....eller vad tror ni?
Här hemma har jag tänt två lyktor till minnet av Lilla N och Lilla A. De fick lämna sina mammor, pappor och syskon alldeles för tidigt. Trots att man aldrig har träffat dem som personer så kan man känna med dem så otroligt mycket och speciellt på det sätt C skriver i sin blogg. Man tror ju aldrig att det ska hända ens egen familj, men det känns så skrämmande nära när det händer anhöriga som kommer ifrån samma by, så man kan aldrig vara riktigt säker. Tänker på er!!
Fler ljus ska tändas i morgon för Kotten vår volleytränare, min farmor och farfar, gammelmormor/morfar och makens barndomskompis Tomas som gick bort i hjärnhinneinflamation när han var 10 år. Det kommer vara så vackert att gå på kyrkogården i morgon kväll. Alla ljus kommer att värma alla som ligger där, men innerst inne vet man att de har det varmt och skönt på ett ställe där man inte känner någon smärta eller ålderdom.
