Nu har lilltjejen fått ögoninflamation...

....och det är inte kul det. Hon fick det i fredags efter dagvilan och var sprängröd samtidigt som det kom var. Vi har gett salva varje kväll och tvättat med kokt vatten varje dag. I natt vaknade hon och kunde inte se något, stackaren. Vi fick börja badda och efter en stund fick hon upp locken. Fast det var just och just att jag själv kunde hålla mina öppna kl.04.00 när detta inträffade. Vi får vara hemma några dagar och blir det inte bättre till slutet på veckan så ska vi till läkaren. Jag får då verkligen säga att det är alltid något som kommer och går i sjukdomsväg, men nåväl det gå ju att bota. Nu har jag två tjejer hoppandes på mig så jag får avsluta för den här gången. Tack och hej!

Snöskottning....

...fast inte så mycket var det. Lite blöt snö som gör att det blir tyngre, men det ger ju dock bättre träning. Var och lämnade barnen på dagis i morse då de skulle ha maskerad. De var prinsessor så klart och barnen som mötte oss i dörren var spindel mannen, snövit, prinsessor och säkert 3 pippi Långstrump. De har månadsfest för att fira de som fyllde år i oktober månad. Det är en ganska bra grej så man inte behöver ta med något gott till dagis när barnen fyller år. Det kan ju bli ganska många barn i samma månad och det medför mycket mer i socker intag. En hel bra grej. Vi har börjat spana efter en ny kamera, digital såklart. Börjar bli riktigt less på att inte ha en bra tillhands och mobil kameran duger ju inte riktigt till kvälls och mörker fotografering. Tänkte mig försöka senare på 1 foto i timmen dagbok lite då och då. Den här bloggen är ju skit jobbig att ladda upp bilder på. Fler som är missnöjda med det?

Här tänds alla ljus för....

...för de som blivit änglar alldeles för tidigt i livet. Alla nära och kära som lämnat oss för att vandra vidare. Jag har inte hunnit träffa min svärfar som gick bort i lungcancer 1 månad innan jag träffade min man. Inte nog med all sorg de hade då, så gick även hans morbror bort när han var i älgskogen. De brukar ju säga att de brukar gå tre själar åt gången så ett par månader senare dog min käre makes bror, endast 32 år gammal pga. hjärtat. Det var en tung höst vill jag lova. Mycket sorg och grubblande över livet. Vi ville inte slänga bort hela livet över att vänta något år innan vi flyttade ihop, utan det blev redan 1 1/2 månad efter vi träffades.

Jag kan förstå varför en gammal människa måste gå mot ljuset, men varför så unga liv måste lämna oss är oförståerligt. Han där uppe måste ju ha någon mening med det. Kanske för att upplysa, oss som blir kvar, att ta vara på var dag tillsammans och inte ta något för givet. Uppskatta små saker i vardagen och sedan tänka på de bortgågna med de minnen de lämnat kvar i våra hjärtan.

Vi har varit vid min svärfars och svågers grav och tänd två ljus. Även en kompis till oss som gick bort 2 1/2 år sedan fick ett ljus vid sin sten. Vi saknar er och speciellt dina BAMSE kramar Micke. Vi tänker på er.

Min äldsta flicka brukar bli ledsen ibland och säger att hon saknar farfar, trots att hon aldrig träffat honom. När vi berättar att jag heller inte har hunnit träffa honom så blir hon arg och säger att hon visst har träffat honom hos farmor. Ibland undrar man om barn är så öppna så att de kan se något som inte vi kan se....eller vad tror ni?

Här hemma har jag tänt två lyktor till minnet av Lilla N och Lilla A. De fick lämna sina mammor, pappor och syskon alldeles för tidigt. Trots att man aldrig har träffat dem som personer så kan man känna med dem så otroligt mycket och speciellt på det sätt C skriver i sin blogg. Man tror ju aldrig att det ska hända ens egen familj, men det känns så skrämmande nära när det händer anhöriga som kommer ifrån samma by, så man kan aldrig vara riktigt säker. Tänker på er!!

Fler ljus ska tändas i morgon för Kotten vår volleytränare, min farmor och farfar, gammelmormor/morfar och makens barndomskompis Tomas som gick bort i hjärnhinneinflamation när han var 10 år. Det kommer vara så vackert att gå på kyrkogården i morgon kväll. Alla ljus kommer att värma alla som ligger där, men innerst inne vet man att de har det varmt och skönt på ett ställe där man inte känner någon smärta eller ålderdom.